Men jag repar mig nog som vanligt.
Just nu känns det bara som att min värld som jag kände den, upphörde igår, när sanningar uppdagades och minnen plötsligt sågs i ett annat ljus..
Ni vet, när man inser hur lite man vet om andra människor, även sig själv..
När man ödmjukt måste erkänna att man kanske byggt upp en illusion kring en människa för att man så desperat önskat att denna person kunde vara just den personen som den borde.
Jag vet varken ut eller in. Men jag vet att inget är som förut, samtidigt som allt är precis så som det alltid har varit.
Det har öppnats en dörr till en mörkare del av min historia och jag är rädd för att ta hela klivet in genom den. Men jag ska göra det.. Försiktigt.
Pz!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar