Det verkar som en massa människor i mitt kontaktnät, särskilt de i min ålder, lider av någon slags träningsnarkomani.
Men däremot vet jag ingen som förespråkar naturlig rörelse, dvs att man ser till att aktivera sig (jobba, leka, skapa etc) tillräckligt mycket och på ett sätt där man även täcker sitt behov av fysisk aktivitet.
Jag förespråkar det sättet att hålla sig stark och frisk. Inte att springa på gymmet eller jogga 20 minuter om dagen. Jag är ledsen men jag tycker helt enkelt inte att det är ett hälsosamt sätt att aktivera sig på.
Vill förtydliga att jag definierar hälsa som något som berör både kropp och sinne samtidigt, dvs en helhetsgrej. Jag lever med övertygelsen om att man inte kan vara hälsosam kroppsligt utan att vara det själsligt, och tvärtom. Det ena föder det andra och vi sitter ju faktiskt ihop.
Så min fråga lyder: Om det tar emot att gå till gymmet och du tycker det är så himla jobbigt, varför tror du att det är bra för dig då?
Är det för att någon har sagt det till dig? För att du tycker det är viktigare att din kropp är fin i andras ögon, än att du spenderar Din tid genom att göra något Du tycker om?
Större delen av mitt liv har jag fört en daglig kamp för att leva upp till det kroppsliga idealet, samtidigt som jag inte kan gå emot min vilja och göra något som jag tycker dödar min glädje och hämmar min kreativitet.
Jag har (som varje gång jag analyserar detta hos mig själv) kommit fram till att jag inte Kan leva upp till mina ideal som detta fina samhället har hjälpt mig att skapa. Jag Kan inte!
Det är en enorm industri som pushar mig till att fortsätta kämpa för att uppnå något jag innerst inne vet att jag inte kan uppnå.
Samhället vill att jag ska konsumera hälsa, viktnedgång och skönhet. Men i själva verket så är det tre saker som sällan kan uppnås genom konsumtion.
Jag har konstaterat att jag aldrig kommer uppnå dessa ideal eller känna mig nöjd så länge jag fortsätter kämpa för det.
Nu börjar min kamp för att inse och behålla känslan av att jag inte ens Vill uppnå det ouppnåeliga!
Jag vill fan bara vara glad och frisk.
Min kroppsfixering har stulit för mycket av min tid, under allt för många år. Den har hindrat mig från att vara glad och spontan, den har hindrat mig från att vara JAG. Den har gjort mig så jävla förbannad när jag inte har kunnat hoppa i vattnet och bada för att folk tittar, när jag inte har kunnat göra alla dessa saker som jag egentligen älskar. Som jag skulle gjort vilken sekund som helst om ingen hade tittat.. Om jag inte hade haft så otroligt mycket problem med hur min kropp ser ut.
Jag vet faktiskt inte ens hur jag ser ut längre. Jag har helt tappat greppet och ser samma sak i spegeln varje dag.. Mina fel.
Kroppsfixeringen har även gett mig massor.. Missbruksproblem, beroenden, ohälsosam kosthållning, och massor av taskig självkänsla.
Jag är så trött på det! Jag vägrar tillåta att detta ska få uppta mer av min dyrbara tid. Jag vill inte tvingas må dåligt på grund av detta, när jag egentligen är så glad och busig som person.
Jag har så mycket galenskaper att visa världen, alldeles för mycket för att jag ska ha tid att gömma mig.
Min kamp, mitt val. Nu ska jag leka och le, istället för att fokusera på resultat och skit.
Mina aktiva försök att förändra min kropp har jag sedan ett bra tag lagt ner.
Ingen svält, inga droger, fanatisk träning eller liknande har jag pysslat med de senaste åren.
Att allt det var slut trodde jag innebar att jag var självläkt. Tills jag började rasa i vikt efter förlossningen och insåg att det åter upptog mina tankar hela tiden.
Att jag började få problem med ifall vågen inte visade att jag gått ner mer osv.
Min självkänsla har uppenbarligen inte läkt färdigt och det måste jag nog aktivt ta tag i.
Detta skriver jag allra mest för er andra.. För att ni ska tänka efter. Hur känner ni kring ideal och er själva? Fokuserar ni på vad som egentligen är viktigt för er?
Jag vet vad jag måste göra och hur jag måste tänka. Jag hoppas att någon annan kan bli inspirerad att analysera sig själv och sitt beteende och kanske ta tag i sitt välmående.
Det ska jag göra.
Pz!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar