Zid den lille stackaren har fått vattkoppor och är väldigt trött och medtagen av det.
Men vi tar det lugnt och vilar mycket så blir han snart frisk.
I söndags hade vi ju kalas för Nikke här hemma och det gick bra. Supergoda smörgåstårtor gjorde han!
Igår hade vi besök av min syster och Zids kusiner, Tova och Alva. Det var mysigt. Vi hann leka på alla lekplatserna runt omkring i området och sedan gick vi hem och åt lite innan de åkte hem.
Idag känner jag mig väldigt ensam i att vara jag. Känns inte som att jag blir förstådd och det gör mig ledsen.
Det känns jobbigt att jag inte har något som känns kul att göra. Jag bara väntar ut bebisen nu känns det som. Men jag vet att det är förödande eftersom bebisen inte kommer lösa problemet med rastlösheten, snarare tvärt om.
Jag behöver göra saker som jag tycker är kul och givande också. Där jag får utvecklas och känns mig aktiv.
Jag blir energilös av att bara finnas.
Tror nog de flesta känner igen sig i det.
Vi får se om jag lyckas finna styrka inom mig, för just nu känns det inte som att det finns stöd utifrån i detta.
Om mitt liv hade varit ett svar i Jeopardy så skulle frågan bli: "Vad är tristess?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar